Och det är inte för sista gången vi är här, var så säkra.

Ingen lugn söndag för någon ombord. Ankomst halv sju imorse och vettinginspektören dök upp vid halv elva, blir lite småspänt ombord. Man vet aldrig om han får för sig att komma och fråga en nåt som man först ska försöka förstå frågan på engelska, sen kunna svaret och svara på engelska. Är inte nervös så, det löser sig alltid men man spänner sig lite.

Brukar ha en tendens att lyckas klanta mig när jag pratar med folk från land som är ombord, tex lots, agent eller skeppshandlare. Senast det hände var här i Rotterdam för en vecka sen och då var det skeppshandlaren som säkert skrattar lite åt mig i bilen på väg härifrån. Är så van vid att alla som kommer ombord pratar engelska att det är på rutin att svara på engelska utan att tänka speciellt mycket på det. Grejen var bara det att skeppshandlaren pratade danska har jag för mig, alltså nästan svenska... Men jag svarade på engelska, en gång, två ggr, sen insåg jag vad jag höll på med och gick över svenska. Så säkert också alldeles röd i ansiktet.


Har för mig att dialogen var nåt sånt här...