Antar att det märktes på gårdagens inlägg att jag inte var i balans..

För det var jag verkligen inte. Kom som en mindre chock att vi skulle bli kvar här så himla länge. Det har gått så smidigt och bra i alla hamnar den här törnen och vår planering var klockren - tydligen inte.

4-8 styrman och kocken gick rätt hårt på sen hela morgonen och tjatade om de dumma 36 timmarna.. Jag har inte dåligt morgonhumör men då gick jag runt och surade, minst sagt.

Jag har svårt att ta när saker kastas om såpass som det gjorde då. En vanlig dag här så stör det mig inte mycket men jag ska ju åka hem nu.. En halv dag så var jag i balans igen. Efter trefikat så var jag mig själv igen och allt var lugnt.

Nu ser det ut som att skadan inte blev så allvarlig som jag först trodde. Det finns faktiskt en chans att jag är hemma redan imorrn..  En chans..