Till ankars

Tro det eller inte, det är lugnt och det är tyst här nu. Vi tog lots och gick in och ankrade precis vid land.



Välbehövligt kände jag. Lunchen var jobbig för ingenting ville stå upp man kan få magsår för mindre än att försöka sitta och äta och samtidigt hålla kolla på halva mässen när det kommer en jätterullning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0