Inne i dimman, det är vi det, på Rotterdams ankarplats har vi snart växt fast och rastlösheten börjar komma krypande, hos en del mer än andra. Mest synd är det såklart om dem som är på hemväg men inte kan göra annat än att vänta. Mycket båtar runt omkring oss, men vi ser inte speciellt många för dimman ligger runt oss och regn kommer och går. Inte vad jag trodde när jag åkte ifrån sommaren hemma för en vecka sen.

En vecka har jag vart här ja, en vecka som har varit som en dag och som en månad, ni vet som det brukar när något är nytt. Känns som att jag alltid varit här på det sättet att jag kommit in i allt så bra (eller okej, jag springer hos kapten med 20 frågor varje gång jag startar proviantering/inventeringsprogrammet på datorn men annars så). Men så tänker man efter att tiden har gått så fort och så många dar som åtta har jag väl inte varit här. Jo, det har jag och det är läskigt vad tiden går. Men bra att den inte kryper fram för jag längtar till jag får komma hem på sommarlov/semester på riktigt, till vår nya fina lägenhet (är den klar snart?) till min fina sambo och vår lilla kisse, till familj, kompisar, fotbollslag, allt som hör till den där vardagen som jag lärt mig att uppskatta efter att varit borta så mycket, men som är så självklar för dem flesta.

Men tills den dagen kommer som jag ska åka hem så ska jag njuta av att vara här, för det är en toppenbåt med fina människor som gör mitt jobb både lättare och roligare genom att vara tacksamma och positiva. Klart man längtar hem ibland, man är sliten, trött, har en dålig dag någon gång men egentligen så har vi det himla bra. Vi har ett jobb, vi trivs på vårat jobb, vi har goa kollegor som är måna om varandra och det vi saknar där hemma finns med största sannorlikhet kvar när vi kommer hem.

Jag är helt slut.
Både fysiskt och psykiskt tror jag, all energi för idag är totalt slut. Så därför tänker jag gå ner och göra en påse popcorn och sen lägga mig i sängen och se på film - för det är jag värd. Det som jag hade tänkt få ordning på kan vänta till imorgon. För då är energin garanterat tillbaka. För det är kul det här, men ibland så gör orutinen att saker bli dubbelt så jobbiga och framför allt så tror man att det är jobbgare än vad det är och det går åt energi till att oroa sig för det. Som beställningen jag skulle göra idag, en del meck och det tar tid men egentligen är det inga problem, hade varit värre om jag hade varit totalt kass på datorer och inte kunnat någon engelska, då hade jag haft problem. Men en del saker har man ju aldrig tänkt tanken på vad det heter på engelska - mannagryn, bostongurka, matjesill? Meeen det löser sig alltid, tack för google translator.

Ny energi och nya tag imorgon :)

PS. Vi går från Rotterdam precis nu, vart vi ska vet vi inte - det kanske tar energi det med, även om det inte påverkar mitt jobb direkt.